Anna Thrysén

Igår kväll gjorde jag och Laure chokladbollar och såg på Sex & the City medan Haj och Stéphane tittade på rugbymatchen på TV. Det var mysigt! Jag tror inte att jag har berättat om Haj? Haj är en yttersk unik vietnames som hänger här rätt frekvent. Han är kompis med Stéphane. Till att börja med, bara det faktum att han faktiskt heter Haj gör ju allting så mycket mer underhållande. Haj (hahaha! HAJ!) pratar väldigt fort, med en väldigt vietnamesik dialekt, både på franska och engelska, så jag har svårt att fatta ett ord av vad han säger. Till exemepel uttalar han "How are you?" = "HawAaaJo!?" och han säger inte "yes" utan "yaaah". En kväll när jag, Laure och Stéphane stod och lagade mat kom han och hälsade på. Han stod och stirrade på oss medan vi hackade lök och fräste köttfärs i säkert fem minuter, utan att säga ett ord. Hans första mening kom när han frågade om det gick bra att röka vid fönstret. Laure hatar honom, haha! Hon tycker att han är väldigt barnslig. Jag vet inte vad jag tycker om honom eftersom jag har svårt att överhuvudtaget greppa vad han pratar om. Han är tydligen bättre på franska än på engelska, dock. Han verkar också gilla att upprepa vad andra har just sagt. Jag vet inte om det är för att han då kan känna sig nöjd över att jag förstår vad han säger, eller om han bara övar sig på sin engelska. Det har inte hänt en gång, utan flera. Till exempel, jag och Stéphane  satt och pratade häromdagen om hur länge butikerna och annat har öppet inne i stan på söndagar. Stéphane sa "No, everything is closed on Sundays, except Champs-Élysées." Typ två sekunder efteråt säger Haj exakt samma sak, varpå Stéphane säger "Jag sa ju just det!", och då sa han "Oh! Sowwy!" och skrattade. Han är väldigt fnissig av sig, sådär som japanska skolflickor är i Sailor Moon. Och överhuvdtaget, förresten. Jag svor en gång, "putain!" (hora), och han frågade om jag visste vad det betydde. När jag sa ja slog han händerna för munnen och fnittrade okontrollerat. Dessa asiater...

Idag har vi varit på marknad en snabbis och tittat runt (tänkte handla grönsaker men eftersom vi försov oss så hann vi inte). Vi har också åkt tåg för att hälsa på Laures och Elises faster och farbror över söndagslunch, där vi åt kopiösa mängder mat tillsammans med Laures och Elises kusiner. Efter fördrink, prat och snacks gick vi till bordet. Till förrätt: kokt sparris och färska rädisor tillsammans med bröd och vinaigrette ackompanjerat med rött vin. Eftersom jag är nätt kändes det snurrigt redan innan varmrätten anlände: lammstek med något som liknade potatiskroketter, i gott sällskap med bönor, haricot verts, dijonsenap och ännu mer rött vin. Eftersom det var fransmän jag lunchade med bjöds det på tre sorters ostar och lite baguette efteråt. Till efterrätt avnjöts äppelpaj och chokladmousse med riktigt kall, god champagne och kaffe. Det är ett understatement att säga att jag var stinn som en mammut när måltiden var över.

Efter en låååååååång pratstund på franska som jag förstod ungefär ett ord av (canapé = soffa) var det dags för rökpaus utomhus och ännu en diskussion om något som jag fattade cirka noll av. Medan Vincent och Charlotte (kusiner till Laure och Elise) hämtade upp en madrass till Charlotte strosade vi tre omkring på en loppmarknad som fanns i närheten. Jag köpte en väldigt fin porslinsanka för 50 cent, och hittade en alldeles perfekt skolåda att skicka saker i. Vincent kom så småningom tillbaka och skjutsade oss till tågstationen och här är jag nu, nyduschad och redo för första skoldagen imorgon! Nu är det dags för lite listskrivande, ett telefonsamtal till mamma och sedan ska jag måla naglarna röda om jag orkar. Därefter sängen. Nuit nuit!

P.S. I övrigt inga nyheter om nagelklippning vid bordet, meditation eller andra underligheter. Jag lovar emellertid att underrätta er om läget så fort det inträffar något spännande! TONY, du får inte sluta kommentera min blogg, du är den enda som gör det! :P PUSS

Dagens låt: Cool -Gwen Stefani